* Jag läser numera väldigt många fler inlägg i min Google Reader dagligen än vad jag gjorde tidigare. Det är lättare att hålla koll i iPhonen än på den stora skärmen, märkligt nog.

* Samma beteende som ovan nämnda har jag märkt när det gäller Twitter. I Echofon blir det mycket lättare att titta igenom inläggen och retweet:a eller svara någon. Det går mycket snabbare, och då gör jag det oftare också. Stenhård koll på Twitter i telefonen, medan det på stora skärmen oftast blir så att jag slentrianmässigt tittar igenom flödet.

…handlar det verkligen om storleken på skärmen?

* Det som jag trodde att jag skulle använda mest, Safari, använder jag minst. Det jag läser kommer från Google Reader och resten sköter jag i diverse apps. Surfandet är mer eller mindre obefintligt. Ska jag googla fram något så kommer Safari fram, men oftast är jag på jakt efter någon information och hamnar i Wikipedias app istället.

* Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig hacka lök på ett korrekt sätt via iPhonen men tack vare Jamie Olivers fantastiska app är det nu avklarat. 20 minute meals är ett perfekt exempel på hur man bygger en smart app runt sitt varumärke. Den är lite dyr men samtidigt en rolig upplevelse. Tänk om vi i mediabranschen kunde skapa en app enligt liknande modell med information kring kritiskt tänkande, vad källskyddet betyder och hur vi med hjälp av våra läsare kan bli bättre (uppmaningar kring att tipsa osv). Dela sedan ut den till tonåringarna i trakten och se det som samhällsnytta. De blir upplysta och vi närmar oss gruppen genom utbildning.

* Det är svårt att tänka sig en tid utan iPhonen slår det mig ibland. Sedan ringer någon och jag inser dess begränsning. Ljudet är verkligen inte bra och det är svårt att klämma fast den mellan axeln och örat. Det är kanske trivialt men de flesta tjejbyxor saknar stora fickor, något som mer eller mindre tvingar dig att gå runt med den i handen medan du pratar via handsfree:n. Lyxproblem, javisst, men det påverkar användarbeteendet. Det är allt oftare så att jag avstår långa samtal samtidigt som jag gör något utan måste planera in att jag sitter ner när jag ska prata. Det behövde jag aldrig göra med min gamla SonyEricsson.

* Att jag kan använda den som GPS med hjälp av en praktisk hållare var en av de mest upplyftande insikterna sedan jag fick telefonen. Helt plötsligt blev en separat navigator totalt onödig. Mer sådant!

* Att resa med iPhonen är problematiskt och gör mig mest mäktigt irriterad. Få öppna Wifi-hotspot kombinerat med en vana att ha tillgång till allt, ställer till det. Under min senaste resa utomlands var iPhonen mer eller mindre totalt onyttig eftersom jag fick stänga av pushmail och inte kunde använda vissa guider eftersom de krävde konstant nättillgång (Jocke skriver om sina problem i USA på detta tema).

* TP är min favoritapp hittills, väl värd sina 38 kronor.

Definitivt inte några revolutionerande tankar men tillräckligt för att jag tyckte att det var värt en bloggpost. Kommentera gärna!