Mats Olssons och Fredrik Virtanens så kallade “Twitterbråk” diskuterades i dag på redaktionen av mig och Ola (Sören lyssnade och hummade lite också, så att vi inte utelämnar honom).

Ola undrade om Olsson har rätt att bli arg, om han inte har rätt till ett privatliv, om inte Virtanen faktiskt borde ha skäll för att ha berättat vem Olsson dinerar med.Vad angår det honom, liksom?

Visst har han rätt att bli arg, krönikör Olsson. Han har rätt att få äta middag med vem som helst utanför hemmets fyra väggar utan att behöva utstå paparazzibehandling. Å ena sidan.

Å andra sidan har han valt ett yrke där han exponerar sig själv med namn och bild som krönikör varje vecka. Han har byggt sin karriär på att tycka till i en av Sveriges största dagstidningar och bli publicerad med stora rubriker i både papper- och nätutgåva. Det betyder att han faktiskt är en offentlig person och får tåla lite. Han får förstå att folk intresserar sig för vad han gör även privat. Det är en del av leken vi i medier leker. Tidigare kanske Virtanen hade skvallrat för sina närmaste kompisar att han sett Olsson äta middag med Live Nation, och de hade skvallrat vidare och så hade det stannat inom en snävare krets. I dag twittrar istället Virtanen och når med sina åsikter (i skrivande stund) 2058 personer som aktivt följer hans flöde.

Då argumenterar Ola med att ” Ja, nu är det bara en, men vad gör vi om några år när det är många fler som twittrar, fotobloggar osv? Ska man då inte få vara ifred alls?”.

Helt ärligt: jag vet inte riktigt. Vi måste alla vara beredda på att vi kan hamna på nätet när som helst och i vilket sammanhang som helst. Kanske vi alla redan nu måste ta full kontroll över våra namn (i den mån det går), helt och hållet övervaka flödena kring vår person och liknande. Kanske vi redan nu befinner oss i en tid där du, när du funderar på om du ska ta ett jobb där du exponeras mycket som person, måste vara beredd på att du kommer att bevakas på ett mycket snabbare sätt än tidigare.

Tidigare kunde du smygfotograferas och hamna i någons privata fotoalbum som bäst eller i Aftonbladet om någon tog sig tiden att gå till redaktionen med bilden. I dag är du på Flickr snabbare än du hinner reagera på blixten i ansiktet. Det är något som inte kommer att förändras eller som det kommer att bli mindre av. Det är bara att gilla läget.

Slutligen kan man diskutera det osmidiga i att Olsson går ut och hackar på Virtanen i en krönika. Som jag sa till Ola, hade jag varit i Olssons skor hade jag ringt upp Virtanen, bjudit honom på en fika och sagt till honom att jag förstår att han twittrar som han gör men att jag gärna undanber mig uppmärksamheten. Jag kan inte tro något annat än att Virtanen inte hade sagt emot och respekterat mitt önskemål.

Man kommer alltid mycket längre med vänlighet.